Ja jag vet att jag tänker alldeles för mycket ibland ;) men detta är en tid då jag ska utvecklas och då krävs det rätt många reflektioner över mycket av det som händer i livet... :)

En vän skrev gumman till mig och det är inget jag är van vid, och jag har inget emot det, men det kändes lite..hmm...obehagligt? Nja kanske mer ovant? I alla fall så blev jag fundersam över mig själv och varför det kändes som att ; nej det där kan ju inte gälla mig, eller? Inte undra på att jag inte är världens omtyckta människa när jag inte är mer givmild med bekräftelse och omtanke. Vad är det som har gjort mig till den här människan? Som kan vara rätt kall ibland, i alla fall vid första anblick, som hellre vill fly än känna massa otäcka saker. Som har både svårt att ta emot "kärlek" och ge "kärlek". Hur och vad ska vi göra för att få den här kvinnan mjukare? Min yta är gjord av sten men mitt inre är som lera, len och formbar. Eller är detta bara så jag uppfattar mig själv, det kanske inte är någon som delar min uppfattning om mig själv? Ni som läser bara mina inlägg utan att känna mig skulle säkert kunna säga att jag inte är sån, men det är bara för att jag är mycket mer öppen här på bloggen än annars i livet.

Suck, ja lite tankar så här på morgonen, nu ska jag återgå till min uppsats och fixa det sista.