varför jag väljer ett förhållande som är tryggt och säkert utan några bråk...jag gillar inte den jag är och det jag känner när jag är sur och irriterad, det märkte jag i helgen...stackars kille som blev utsatt av mina små utbrott fast han egentligen inte hade gjort något...jag ville inte bli sur och irriterad men jag kunde inte rå för det och det gjorde mig ledsen...men som vanligt kan jag inte visa dem känslorna. hur kommer det sig egentligen? Johanna är typ den enda jag kan gråta inför och visa hur ledsen jag egentligen är...jag vet att det är något jag behöver öva mer på, men tror det kommer falla sig naturligt till slut då detta med irritationen kom naturligt också...iaf så förstår jag att jag har valt såna förhållanden där jag haft möjlighet till att undvika att bli irriterad, men det ska jag inte längre för jag inser att jag behöver ta itu med dem känslorna och hantera dem...men det kanske ibland beror på menstruationen eller stress? vad vet jag...för min del känns det jätte ovant att bli sur på någon, det känns så fel, i alla fall när han egentligen inte har gjort något...hur ska jag kunna komma över den känslan att det är fel av mig att bli sur och irriterad? I vilket fall som helst så hade jag en mysig och trevlig helg :)