Är inte det lite ironiskt egentligen?
2011-07-25 @ 15:03:00 |
Permalink |
Pojkar |
Kommentarer (0)
Tack vare samma kompis som inte tyckte min karl var bra för mig träffade jag min pojkvän, indirekt iaf :) Så här gick det till när jag träffade min pojkvän;
Det var den 1a juli och det var broarnas dag. Jag var ute med mamma på dagen och gick runt på stan och kollade på grejer. Det var då jag träffade på min kompis och hon frågade om jag ville komma till henne på kvällen och festa, lite komiskt egentligen då jag innan hade sagt till mamma att jag skulle ville festa på kvällen men visste ingen fest. I alla fall så gick jag dit på kvällen, det var riktigt trevligt med trevligt folk och god mat. Sedan blev de utgång till Vattenhålet, där var det väl inte riktigt lika roligt då sällskapet splittrades och sprang omkring här och där. När jag hade stått ett tag med sällskapet och kände mig tillräckligt ensam tittade jag runt lite och då såg jag ett ansikte jag kände igen. Jag kände igen ansiktet efter att Johanna hade pratat om honom och jag hade sett honom på FB. Och jag som är som jag är går fram till honom (och han har ingen aning om vem jag är alltså :) ) presenterar mig och förklarar hur vi "känner" varann. Jag stod där ett tag och pratade med honom, eller rättare sagt jag ställde frågor och han svarade. Och när jag inte hade fler frågor att ställa och då han inte sa något återgick jag till mitt sällskap. (Senare, alltså den här helgen, fick jag veta att han var väldigt full den kvällen och kommer inte ihåg så mycket ;) ) Efter ett tag så kommer han fram med en cider åt mig och jag blev rätt överraskad av det men glad :) sen efter ett tag började vi dansa och han började pussas och ta på mig, något jag absolut inte är van vid då jag inte haft så framfusiga killar på ett tag, kändes lite ovant först men sedan släppte jag mina spärrar. Han följde med mig hem och dagen efter frågade han om vi kunde höras igen och jag svarade nja jag tror inte men vi kanske stöter på varann. (Anledningen till att jag svarade så var för att jag hade bestämt mig för att jag bara skulle ligga, inget annat då jag hade tröttnat på allt som hade med killar att göra). Samma dag eller dagen efter skickade han en vänförfrågan på FB som jag accepterade vilket i sin tur ledde till att vi träffades igen och på den vägen är det. Inga konstigheter här inte ;) och jag är väldigt glad över att jag träffat den här karln, och om det inte hade varit för min kompis fest skulle jag inte gått ut den kvällen och träffat honom. Fast vi kanske skulle träffats vid ett senare tillfälle i och med Johanna men då kanske det inte skulle blivit så som det blev nu.
Mitt hjärta slår för dig, Jens <3 Kyssar till dig :D
Det var den 1a juli och det var broarnas dag. Jag var ute med mamma på dagen och gick runt på stan och kollade på grejer. Det var då jag träffade på min kompis och hon frågade om jag ville komma till henne på kvällen och festa, lite komiskt egentligen då jag innan hade sagt till mamma att jag skulle ville festa på kvällen men visste ingen fest. I alla fall så gick jag dit på kvällen, det var riktigt trevligt med trevligt folk och god mat. Sedan blev de utgång till Vattenhålet, där var det väl inte riktigt lika roligt då sällskapet splittrades och sprang omkring här och där. När jag hade stått ett tag med sällskapet och kände mig tillräckligt ensam tittade jag runt lite och då såg jag ett ansikte jag kände igen. Jag kände igen ansiktet efter att Johanna hade pratat om honom och jag hade sett honom på FB. Och jag som är som jag är går fram till honom (och han har ingen aning om vem jag är alltså :) ) presenterar mig och förklarar hur vi "känner" varann. Jag stod där ett tag och pratade med honom, eller rättare sagt jag ställde frågor och han svarade. Och när jag inte hade fler frågor att ställa och då han inte sa något återgick jag till mitt sällskap. (Senare, alltså den här helgen, fick jag veta att han var väldigt full den kvällen och kommer inte ihåg så mycket ;) ) Efter ett tag så kommer han fram med en cider åt mig och jag blev rätt överraskad av det men glad :) sen efter ett tag började vi dansa och han började pussas och ta på mig, något jag absolut inte är van vid då jag inte haft så framfusiga killar på ett tag, kändes lite ovant först men sedan släppte jag mina spärrar. Han följde med mig hem och dagen efter frågade han om vi kunde höras igen och jag svarade nja jag tror inte men vi kanske stöter på varann. (Anledningen till att jag svarade så var för att jag hade bestämt mig för att jag bara skulle ligga, inget annat då jag hade tröttnat på allt som hade med killar att göra). Samma dag eller dagen efter skickade han en vänförfrågan på FB som jag accepterade vilket i sin tur ledde till att vi träffades igen och på den vägen är det. Inga konstigheter här inte ;) och jag är väldigt glad över att jag träffat den här karln, och om det inte hade varit för min kompis fest skulle jag inte gått ut den kvällen och träffat honom. Fast vi kanske skulle träffats vid ett senare tillfälle i och med Johanna men då kanske det inte skulle blivit så som det blev nu.
Mitt hjärta slår för dig, Jens <3 Kyssar till dig :D
Kommentarer
Trackback