Så när började allt?
2011-07-06 @ 09:50:15 |
Permalink |
Pojkar |
Kommentarer (0)
![](https://lh4.googleusercontent.com/_N1LanSDTkNA/TVW1gXpxg4I/AAAAAAAACaw/dXd6O_cjqdg/cissisignatur.png)
När började jag egentligen få så dåligt förtroende för killar? När jag tänker efter började det nog efter att jag hade flyttat ner från Umeå. Jag blev blixtkär i F.H. vilket ledde till att jag gjorde slut med Daniel i Umeå och lämnade livet där uppe. F.H och jag hade ett väldigt stormigt förhållande, vi bråkade mycket men än då älskade jag honom väldigt mycket. Kommer tyvärr inte ihåg så mycket från den tiden men det som nog gjorde ondast i mitt hjärta var när han flera gånger om sa att han ville ha Johanna, min bästa vän. Han var väl inte heller den bästa till att visa hänsyn och så, men det hade sina förklaringar. Efter F.H. blev jag ihop med Andy och det var väl inget större fel på det förhållandet men om jag minns rätt var det jag som bestämde det mesta i förhållandet och han hakade på, t.ex. när vi förlovade oss och när vi bestämde att vi skulle flytta ihop. Jag vill inte ha en passiv partner, utan jag vill ha en aktiv sådan. Just ja, även han sa att han var kär i Johanna. Efter Andy träffade jag Lantz och han var nog den som svek mig mest, enligt mig alltså. Vi var ihop i 6 månader och då kläckte han ur sig att han inte ville det samma som jag ville med förhållandet, han älskade mig alltså och han kanske inte till och med såg vårt förhållande så seriöst efter 6 månader, men jag tycker att man efter typ 3 månader vet vad man vill! det gjorde i alla fall jätteont i mitt hjärta eftersom jag älskade honom och jag offrade rätt mycket av mig själv i och med att han typ mer eller mindre hade sagt till mig att jag inte skulle förvänta mig att han skulle älska mig då han inte älskade sitt ex som han hade varit ihop med i 9 år! Hm vem var jag ihop med efter det? vet att jag var ihop med Andy en sväng efter det men jag antar att vi börjar närma oss det senaste förhållande jag hade med Fredrik. En gammal kärlek som jag av en slump träffade på igen och jag antar att jag var lycklig i början, hade väl inte så jätte höga krav på förhållandet i början men efter ett tag insåg jag att det saknades något; bekräftelse bland annat. Vi flyttade ihop rätt snart men det funkade inte så bra för jag flyttade in hos honom och hans engagemang var väl inte så stort. Och vi kommunicerade inte så bra heller, i alla fall gick det som det gick, och det sista jag fick höra var att jag inte hade ansträngt mig tillräcklig mycket, tack för den! Iaf så var det nog mest på grund av kommunikationsproblem som det tog slut. Förra året, då Fredrik och jag hade ett uppehåll, var det verkligen galet, mer eller mindre varje kille jag träffade på hade redan flickvän och ville mer än gärna sätta på mig, men jag sa bestämt nej tack men jag blev förfärad över att så många killar, och tjejer för den delen, tar så lätt på otrohet. Ja jag har varit där själv, men det är något jag aldrig skulle göra igen! Förra sommaren träffade jag en kille som jag föll för på en gång men den historian slutade inte så bra heller. Jag som inte litar på män brukar nästan alltid snoka runt och då såg jag på hans facebook att det stod att han var redan ihop med en tjej. Självklart ringde jag och konfronterade honom direkt men han hade väl en bra bortförklaring. Men jag trodde inte helt på honom så jag forskade vidare och fick då fakta på att dom bodde ihop och då konfronterade jag honom igen! han försökte fortfarande fortförklara sig och då sa jag att ok om jag får komma och hälsa på dig kan jag tro på dig, han insåg väl att det var kört för honom och att jag inte skulle gå på hans lögner så han hörde aldrig av sig mer igen. I år har jag dejtat en kille, och det har inte varit något större fel med honom, förutom kommunikationen. Jag ansåg att vi inte passade ihop och vi hade inte bestämt något så jag sluttade träffa honom. men så får jag reda på att han är kär i mig och har mer eller mindre tagit för givet att jag också är det. Det var mycket ta för givet när det kom till honom och sånt kan jag inte med. Måste verkligen jag vara den som berättar allt, bestämmer allt och har reda på allt, och tänker i förhand. Nä usch nä! Och nu så har mina bästa killkompis även svikit mig genom att han ignorerar mina sms där jag klart och tydligt skriver att jag är orolig för honom och jag får tag i honom när jag ringer med skyddat nummer och så fort han hör att det är jag så låtsas han att telefonen går sönder. Ja detta borde väl förklara lite om varför jag inte litar på män!
![](https://lh4.googleusercontent.com/_N1LanSDTkNA/TVW1gXpxg4I/AAAAAAAACaw/dXd6O_cjqdg/cissisignatur.png)
Kommentarer
Trackback