..att vissa känslor kan komma så snabbt och med så stor kraft. Förunderligt egentligen, jag slutade träffade dig för typ två veckor sedan men ändå känns jag som världens ensammaste ibland. Men det är för att allt är inte som det var förr, på gott och ont. Mest gott faktiskt, för jag måste lära mig till 100 % att jag kan klara mig själv, men jag har verkligen märkt hur lätt uttråkad jag blir när jag är helt själv och inte har någon att umgås med. Jag har faktiskt ingen större lust efter manligt sällskap, jag uppskattar nog mina vänners sällskap mest just nu. Killar bidrar till bara bekymmer, oftast i alla fall ;) Ärligt så skulle jag vilja träffa på någon att få flirta lite med, någon som jag kan dregla över för bara en kväll, inget mer seriöst än så då jag inte har lämnat mitt förflutna än. Kommer jag träffa på dig i kväll? På sätt och vis hoppas jag det för då vet jag och kan gå vidare och inte behöva fundera över dig. Som jag sa till Johanna, jag är inte kär i dig, och jag sa det med sådant självförtroende att jag verkligen tror på det själv, men ju mer jag tänker på det så är jag inte lika säker. Det är skillnad på att älska och vara kär, och en sak vet, jag kommer alltid älska dig på ett eller annat vis. På något vis önskar jag att du läser min blogg så att du förstår att jag har aldrig velat lurat dig och att jag är uppriktigt ledsen att det blev som det blev. Du var en så stor del av mitt liv men någonstans på vägen blev det fel, och vi båda blev sårade. Jag önskar dig all lycka och att du hittar kärleken igen.