Kommer jag uppleva familjelivet? Kommer jag hitta en man som jag vill leva med och skaffa barn med? Vill jag ha barn överhuvudtaget? Just nu nej, men kanske i framtiden om det känns rätt och om jag hittar rätt man. Men tanken på att jag kanske aldrig hittar den där mannen är ibland skrämmande. Jag vet att jag fortfarande är ung men det känns som att jag ligger efter i livet. Jag gick ut gymnasiet för snart 6 år sen och vad har jag åstadkommit sen dess? Inte mycket, jag lyckades inte få något arbetet, jag har misslyckats med mina förhållande vilket har lett till att jag inte ens har påbörjat arbetet med att bilda en familj. Men nu när jag skriver det så här så inser jag att mitt liv är som det är delvis på grund av mig själv, för att jag inte vet vem jag är och vad jag vill. Jag har inget jag direkt brinner för eller bryr mig om. Självklart bryr jag mig om min familj och mina vänner, men ibland önskar jag att jag kunde ge mer. Men det kanske är så att jag inte kan det, Jag borde försöka öppna mig mer och känna mer men hur då?

Stackars mina läsare, två allvarliga inlägg på samma dag. Var inte oroliga, jag mår bra och försöker bara njuta av livet men jag tänker väldigt mycket.

Dags att sova så god natt och sov gott