Förbjuden frukt. Nu när jag är så känslomässigt skadad och nere är frestelsen stor att söka tröst hos någon och det finns bara en i mina tankar. Men jag vet att det är varken rätt mot honom eller rättvist så jag håller igen och kämpar som fan mot frestelsen. Men det är så svårt när han så tydligt visar att han är tillgänglig och att han har ett intresse för mig. Det vet jag ju redan förvisso. Men detta är bra för mig och jag vet att jag kommer lyckas gå igenom den här perioden utan att "utnyttja" honom. Jag bryr mig alldeles för mycket om honom för att såra honom, för det är det jag kommer göra, oavsiktligt, om jag släpper in honom så nära inpå mitt liv. Men det är inte lätt men finns det en vilja finns det ett sätt. Ja det är alltså sanningen om mig, eller har iaf varit det, att när det går åt skogen med en kille så söker jag oftast tröst hos någon annan, men det har jag slutat med nu, eller iaf försöker, för det är varken rätt mot mig eller killen som jag tröstar mig med.