Johanna sa att jag inte skulle göra något åt det men kunde inte låta bli så jag skickade ett mail till dig och vi har haft en rolig pratstund...men tankarna på dig går inte att tränga undan...konstigt egentligen, jag är inte van vid att någon kan ha en sån inverkan på mig vid en närmre första anblick...men nä, det är bara kamratskap mellan oss...jag tänkte innan jag skickade ett mail till honom, och tänkte liksom varför vill jag skicka ett mail till honom, vad har jag för agenda? Men sen så tänkte jag att jag kan inte hela tiden ta hänsyn till att jag kanske gör fel eller trampar någon på tårna, jag är impulsiv av mig och jag gillar att vara det, så är det med den saken. Och han har egen fri vilja, jag skrev ju bara ett mail till honom, han kunde likväl inte svarat om han inte ville det. Det är rätt jobbigt att hela tiden tänka på att det man gör inte ska såra någon eller påverka den andra personen på något negativt sätt. Jag tror jag har tagit för mycket ansvar på mig själv, fast personerna är vuxna människor och borde kunna ta ansvar för sig själva. Jag tror att det som var att jag fick nog var att folk tar  alldeles för mycket givet utan att fråga, ja jag vet att jag har gjort det också, men det fick mig att inse att det är dags för mig att vara mer öppen om vad jag vill och tänker. Det var därför jag sa sanningen till Grannen när han skickade sms i morse, att jag inte har svarat när han hört av sig för att jag ville undvika situationer där han tar för givet att vi ska ligga med varann och det blev ju lite konstigt för han tog det lite som att jag anklagade honom för det men vi känner varann så väl så jag kunde förklara mig och varför jag sa som jag gjorde så allt var lugnt mellan oss sen efteråt. Men det blev lite pinsamt där ett tag för det var ju inte alls meningen att anklaga honom för något...