Jag inser att när det händer något som gör att jag reagerar eller blir sur, irriterad, arg eller ledsen så kan jag ibland fundera över om min reaktion var rätt. Men jag försöker säga till mig själv att dem reaktionerna är en del av mig, så därför är det varken rätt eller fel. Men det är svårt ibland då det känns som att man har gjort fel, eller reagerat fel. Det jag måste ta hänsyn till är att det här är "nytt" för mig, det var många år sen jag släppte lös mina känslor på det här viset men det är ett måste för mig. Noterbart är nog att jag inte är, förhoppningsvis, olik andra tjejer som får utbrott och reagerar :P Det är svårt ibland, och jag tror inte folk inser hur svårt och jobbigt det kan vara för mig ibland, men jag ska klara av det här. Jag ska göra allt för att bli mig själv igen och jag ska aldrig låta någon trycka ner vissa delar av mig.

När du och jag låg där i sängen på morgonen och pratade och skojade, ja då kände jag mig verkligen som mig själv. Mitt leende på läpparna var frigörande och jag tänkte; så här ska det kännas, så här ska det vara, så här glad och lycklig ska jag bli.