Känslan är obeskrivlig men det känns som att jag har blivit golvad och att mitt innersta är mörbultad. Så jag kommer nog ligga kvar här ett tag till och återhämta mig. Det går inte att förklara då jag knappt inte ens själv förstår vad som händer och sker. Överreaktion? Skuld? Ogillar mig själv? Skrämmer mig själv? Inte vet jag men som alltid har jag lärt mig något och kommer lära mig ännu mer efter att det här har gått över. Kanske kan jag någon dag bli en bra människa, vän, familjemedlem och flickvän på alla sätt och vis, förhoppningsvis. Den som lever får se.